Dessa ornitologer, forskare, naturvetenskapliga illustratörer och konstnärer var födda i Haminanlaks nära Kuopio i Finland. I Stockholm i augusti 1828 påbörjade Magnus och Wilhelm von Wright bildverket Svenska Foglar, finansierat av greve Nils Bonde. Detta ornitologiska verk blev klart 1838 och ar en en samling pa178 litografier.   Related Paintings of broderna von wrights :. | bofinkar i glanta | kniphona i praktdrakt | lovsangare | skarpiplarka i vinterdrakt | grasparvhane |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Pierre de Valenciennes
Toulouse 1750-Paris 1819 .French painter. He trained at the academy in Toulouse under the history painter Jean-Baptiste Despax (1709-73). In 1769 he went to Italy for the first time, with Mathias Du Bourg, a councillor at the Toulouse parliament. Du Bourg introduced him to Etienne-Fran?ois, Duc de Choiseul, a keen patron of the arts, who in turn recommended him to Gabriel-Fran?ois Doyen, one of the leading history painters in Paris, whose studio he entered in 1773. Doyen gave his pupil a sense of the elevated ideals of history painting but was also sympathetic to the lesser genre of landscape. Valenciennes presumably frequented Choiseul's country seat at Chanteloup, near Amboise, meeting there the landscape painters Hubert Robert and Jean Hoeel, both proteg's of Choiseul. His early interest in the native landscape can be seen in his sketchbooks (Paris, Louvre), especially one dated 1775 that contains drawings made at Amboise, Compiegne and Fontainebleau
Theobald Chartran
French Academic Painter, 1849-1907, He was a classical French academic painter. As 'T', he was one of the artists responsible for occasional caricatures of Vanity Fair magazine, specializing in French and Italian subjects. His work for Vanity Fair included Pope Leo XIII, Giuseppe Garibaldi, Umberto I of Italy, William Henry Waddington, all in 1878, Charles Gounod, Giuseppe Verdi, Ernest Renan, Jules Grevy, Napoleon Joseph Charles Paul Bonaparte, Victor Hugo, Marshal MacMahon, Granier de Cassagnac, Louis Blanc, and Alexandre Dumas, Fils, all in 1879.